Alla ni 60+ damer och herrar som anser er ha rätt att ta en titt på en ung människa och bestämma att den unga människan är lat, självisk, bortskämd och inte vet någonting om hårt arbete – jag ber er, snälla, lär känna några unga människor, lyssna till deras tankar och funderingar, uppmärksamma deras drömmar och osäkerheter, och låt för allt i världen bli att hacka ner på för er okända unga människor. Ni har ingen rätt att dra slutsatser om någon ni inte känner.
Det pratas mycket bland unga om att man aldrig kan veta vad en annan människa känner eller har gått igenom. Det diskuteras mobbning, vikten av att ta i beaktande även de tysta och blyga, och att försöka minnas att vi alla har våra egna problem vi går och bär på. Den äldre generationen kunde gärna också ta del av denna lärdom.
Du dam som så rättfärdigt informerade mig att jag är ‘just en av den där bortskämda generationen som inte tar andra i beaktande och bara är lat’ – visste du om att du talade till en som sett vänner och familj gå igenom burn-out och depression, som dagligen balanserar mellan att klara sig i en extremt tuff arbetsvärld och att respektera sina egna gränser och sin hälsa? Att du talade till en som fått höra att ‘unga inte vet vad hårt jobb är’ så många gånger att hon nästan börjat tro att hon själv är lat, och att varje sådan kommentar gör otroligt ont? Att du talade till en som, samtidigt som hon är oerhört tacksam för det jobb och de chanser hon äntligen har fått, fortfarande funderar över hur hennes generation kommer att klara sig i dagens värld.
Arbetsmarknaden blir allt tuffare, kraven för att få ett jobb blir allt högre, och man borde vara väldigt specialiserat utbildad, och dessutom sedan hoppas på att det finns jobb inom ens egen nisch. Visst kan man ta ett jobb i Alepas kassa, ibland måste man, men man är även medveten om att det kan inverka negativt på ens framtida arbetsmöjligheter eftersom det ser ut som om man inte haft ambitioner. Många jobbar samtidigt som de studerar för att få ihop, inte bara pengar, men även den erfarenhet som man ofta behöver genast när man blir utexaminerad, för att kunna få ett av de väldigt eftertraktade jobben. Samtidigt får man jämt lyssna på att man inte är tillräckligt ‘duktig’ oberoende hur hårt man jobbar. Om man jobbar så hårt att man bränner slut sig, då är man bara svag och mjäkig. Det är krossande att höra sådant från människor man gärna skulle se upp till.
Dessutom är man hela tiden medveten om de krig, terrorhot och miljökatastrofer som inte längre är ett avlägset eko i vår lilla beskyddade nordiska värld, utan en möjlig verklighet ifall någonting inte ändras på, och det fort! Världen har helt tydligt inte lärt sig av det föregående århundradet, utan är påväg mot samma misstag igen! ‘Man måste jobba för annars är man utan pension sen, då får ni se hur roligt det är’. Jovisst, men vem garanterar att det verkligen finns någon pension att ta ut när vår generation blir gamla, om naturen är förstörd, mat och vatten resurserna utarmade och alla pengar lagda på krigsföring? Visst, de här är skräckscenarion, men ingen omöjlighet, och det är den verklighet unga lever i, en verklighet där alla våra ‘pinaler och telefoner och paddar och annat skräp’ ideligen visar oss.
Visst kan man låta bli att tänka på det hela. Då brukar det sluta med att man ser ut som en lat, slö ‘struntar i allting’ ung människa. Men jag tror att väldigt väldigt få unga verkligen skulle välja att ligga hemma på soffan om de fick tro på att framtiden kan ge något värt att jobba för. Jag tror att en del av ansvaret ligger på de äldre com vi lyssnar på. Om en ung växer upp och endast får höra att ingenting man gör är nog, att vi aldrig kommer att kunna uppskatta vad de äldre har gjort, ja då kan man ju lika gärna ge upp, vad har man att kämpa för? Vi är ju ändå bara lata, tydligen.
Vi lyssnar på er mer än ni tror, och om ni visar oss en värld utan hopp, då tror vi på er. Så snälla, snälla, kom ihåg att varje ung människa ni ser, oberoende om de började jobba hårt direkt efter högstadiet, om de väljer att utbilda sig till magistrar och doktorer eller om de sitter och slöar på parkbänkar med ölburken i handen, kom ihåg att det finns mycket mycket mer i den människa än ni kan se på ytan. Och viktigast av allt, kom ihåg att era ord har en inverkan även om det inte ser ut så – ni har ett val i hur de påverkar oss, ni kan välja att ge en ung den tillit som så många saknar, eller att bekräfta den känslan att vi inte duger till någonting. Snälla, hjälp oss hitta en glimt av hopp om att det är möjligt att bygga en värld våra barn och barnbarn kan njuta av.